ApanDenOnde

Okej. Det här är kanske inte helt lätt för alla att greppa, men det band som jag nu tänker presentera för de stackare som inte hört dem är möjligen det absolut.. ja.. jag hittar inget adjektiv passande nog. Jag vet inte själv hur jag ska relatera till dessa "musiker", men jag tror jag personligen föredrar någon form av kärlek till dem.

Nog sagt. Låt ditt inre föra talan.

Här är dom.

COMPLETE

Låt mig presentera en tisdag i Nyköping



Varför inte koppla av lite på Rockbaren en tråkig tisdagsvkäll? Där vänner samlas för att diskutera kommande veckas prövningar och lärdomar. För att sansat föra debatt huvida man skall få fram det bästa 60-talssoundet och vad som i övrigt komma skall? Eller helt enkelt för att supa järnet nu när man äntligen har tid.

Helt enkelt för att komponera ihop en helt ny drink!
Innehåll:
En tvåa Jack Daniels
En tvåa Jim Beam
En tvåa Jägermeister
En tvåa Captain Morgan
Resterande glas fylls med hälften Cola och hälften Sprite.
Utsmyckas med citronskiva och sju sugrör.
Namnet blev Mount Rushmore. De fyra presidenterna.
Resultat:



En drink av rang!

Jag bor med en konstig människa. Jag tror aldrig att jag upplevt en konstigare person. Det är så konstigt och ofattbart att när jag väl insåg det visste jag inte vart jag skulle göra av alla främmande tankar och känslor. Den här personen (jag nämner inga namn) hade lämnat sitt avtryck i köket. Avtrycket som skulle för  all framtid besudla min hjärna med denna bild. Att vakna svettig och skrikandes om natten med endast denna bild framför ögonen är inget jag föredrar. Jag vill ha mitt liv tillbaka..

Det fruktansvärt konstigt skurna köttet:

Onsdagar är väldigt fina dagar. Begreppet "lill-lördag" är inget jag föredrar att nyttja, men något speciellt är det. Det är på dessa dagar man kan gå på krogen och dricka öl och äta god mat mitt i veckan. Åka hem och dricka mer öl, röka vattenpipa och titta på zombieslakt (Braindead) och fotboll. Det är en frizon mitt i allt arbetande. Jag vill idag hylla onsdagen med en lätt salut.

*Pang* *Pang* *Pang*

Sådär. Nu när musköterna tystnat och församlingen tagit sig hem kan jag fortsätta. Jag har nämligen en sak att säga:

Nu mår jag jättebra.
Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt, men av nån anledning mår jag väldigt bra. Lägenheten ser värre ut än någonsin. Det är bananflugor från golv till tak i köket (jag skojar inte), och det är disk i hela huset. Det har tagit slut med den kvinna jag mest av allt ville ha och det är kallt på morgonen. Allt detta påverkar mig inte längre.
Antingen har jag blivit hjärndöd (Braindead) eller så har jag insett att man helt enkelt ska göra som Kay Pollak och "välja glädje". Det är en smart man.
Sen kanske det finns andra, mer fysiska förklaringar också, men det vet man ju aldrig.. eller?

Dagens toppklass: Pucko chokladdryck <33

Ja kära vänner. En lustigare rubrik kommer jag nog aldrig att komma på. (För ej övre medelallänbildade syftar jag på den gamla skräckisen från 70- eller 80-talet som då heter "The Blob")

Med det här inlägget tänkte jag reflektera lite över min blogg. Jag har kommit på att jag bytt riktning ganska mycket den senaste tiden. Förr hade jag bara en massa seriösa inlägg med faktabaserad obekväm sanning om det korrupta samhället och konspirationer mellan staterna. Eller iaf lite kul saker som hände. Nu är det mer en dagbok. Det kanske mest är kul för mamma och pappa som faktiskt läser detta regelbundet.
Mitt första intryck av bloggar var:
-Vem fan vill läsa om vad någon helt främmande gör en torsdagseftermiddag?! Hur kan man vara så hjärndöd att man ödslar tid på andras tråkiga liv?

Jag ber att få ursäkta om någon tog åt sig.

Hur som helst så har jag nu bytt uppfattning. Detta iom att jag faktiskt gör samma sak. Vad är det här om? Är det intressant? Ta min blogg som exempel.
Tänker man såhär?:
-Åh vad spännande! ApanDenOnde har uppdaterat sin blogg! Jag kan knappt bärga mig! Tänk om han har repat ännu mer på några låtar! Eller.. eller.. tänk om han diskat idag! :O

Jag vill inte låta.. ja vad det nu låter som, när jag säger att jag gärna skulle vilja, såhär i bloggens fulla bruk, fråga om den fortfarande håller måttet?


..... om den gör det så tipsa alla du känner om världens bästa jävla bloggjävel.

Jag läste en massa kontaktannonser idag. Och nej, inte på det viset.
Det blev lite långdraget på tåget hem från skåne så jag passade på att kika lite på vad folk är ute efter i Sverige. Folk som skriver kontaktannonser måste vara en speciell kategori människor. Tittar man lite på vad dom skriver så börjar man fundera lite.
  Till att börja med är kontaktannons ett ganska stelt och konstigt sätt att hitta någon att älska. Man ser verkligen första mötet framför sig:
- Öhm.. hej? Är det du som är "Ensam golflover"? Du skulle ha röd klänning sa du. Jag är iaf Stefan Snickare. Trevligt att råkas!"

Bara en sån grej.

Sen för att kika lite mer på detaljerna upptäcker man att kontaktannonsörerna förmodligen är så ensamma att dom inte träffat en människa av det andra könet på minst 20-30 år.
Jag läste nämligen en där hon skrev "Jag gillar att ha roligt med vänner". Vad är det för ledtråd? Det är som att skriva "Jag tycker om att andas". Vem skulle svara på nått som "Jag hatar att ha roligt och avskyr vänner"?
Jag förblir förbluffad.

Hade jag gjort en annons hade jag skrivit något i stil med:
Jag, man 19, söker dig, kvinna 40-46, som gillar hårda tag och oförskämda nyp. Du börjar inte gråta när jag säger att du är lite för fet för min smak och vågar ställa upp på sjuka sexlekar. Jag gillar att spela full och kasta sten. Endast seriösa svar. Ej sms.

Någon?

Jag kom på en bra idé idag.

Det görs ju så mycket skitmusik nu för tiden, så varför inte spela in lite ljud från det vi hör oftast; vardagen!
Låt mig förklara lite närmare:

Tänk dig en CD full av spår med ljud. Kanske något med ljudet av någon som byter toalettpappersrulle. Något med ljudet av någon som försöker plocka fram något som hamnat under soffan. Ljudet av stekande lök. Ni fattar poängen.

Sen kan man ha ett texthäfte med också där man kan läsa lite mer detaljerat om vad som låter (om man inte hör att det är ett Cream Cheese-chips som ligger där under soffan).

Eller är det en jättedålig idé? Man kanske skulle skaffa en hund istället? Eller börja jobba.

Jag har tappat tråden.

Dagens tack till: Mannen som uppfann pakethållaren.

Idag blev det långrep. Inte med min grupp, utan granngruppen (Ensemble 18). Jag är inte med där, men jag var med ändå. Jag råkade kunna "Danger! High Votage!" med Electric Six och då bestämde dom att jag skulle sjunga med på den på torsdag. Det har jag inte tid med, men dom insisterade. Vette tusan hur det blir med det. Vore ju grymt kul, men måste man repa så måste man. Har ju fortfarande 3x45 min spelning på fredag + de fyra låtarna man skall kunna i skolan. Som sagt.. får se hur det blir med det..
Dagens rubrik handlar f.ö. om en kongatrumma som finns i två av replokalerna. Det står CP i mitten på den. Man slår på den när det är roligt och det går bra.

I övrigt verkar det bli ungdomsrevolt i klassen. Alla tänkte skita i musikanalysen den här veckan (ska in imorgon). Det låter inte som en så bra idé, men det är faktiskt väldigt mycket att göra just nu. Pär kommer förmodligen att bli extremt sammanbitet flyförbannad och straffa oss på något vis. Jag vill inte vara med om det. Hinner man göra den inatt? Ja.. det gör man. Men då blir det seeeent. Jag måste ju kolla på låtarna också. Fan. Det är för sent. Ska vara tyst kl 22.00.
Kul grej om det förresten. Adam och jag satt och jammade/repade lite på mitt rum igår.. vid tolvtiden på natten. Securitas knackade på och ville att vi skulle stänga av basen. Det va lite kul. Får helst inte upprepas.

Jag ska kanske sätta igår lite med analysen nu för säkerhets skull.

Tack och hej..

Nu äntligen mår alla i Technodromen bra. Det är nästan så att man känner sig lite oförtjänt.. fast ändå inte. Det är diskat och halvstädat i lägenheten och det vankas pepparstek med hasselbackspotatis och fetaost- och tomatsallad till middag. Christians och Adams spelning gick som smort och nu är det lördag och ledigt. Mycket "och" där, men för tusan.

Själv är jag väldigt glad och nöjd med livet just nu. Visst finns det alltid skavanker som man inte gillar, men dom känns inte så farliga just nu. Just ikväll är det fan i mig toppklass.

F.ö. hatar jag vinballe.

Puss och kram allihopa!

Idag var nog min slitsammaste dag sen jag började skolan. Repade utan pause mellan tre och sex tror jag. En av grupperna saknar basist pga sjukdom så jag fick hoppa in. Alltså.. repa med min grupp, min grupp tar pause, repa med andra gruppen, andra gruppen tar pause, tillbaka till min grupp.. and so on.

Jag har inte varit såhär eftertraktad sen klamydiaepidemin.

Men det är ju kul att spela och roliga låtar. Jag bör inte klaga!

Nu ska jag göra något slappt. Kanske spela något hjärndött dataspel. Se en film?
... justja.. nån måste ju åka och handla bacon och grädde. Pax inte.

Hej hopp vad det blev en massa saker att höra helt plötsligt!
Nu har vi fått en spelning till nästa fredag. Vi ska spela 3x45 minuter. Det är en hel del låtar! Dessutom har vi ju 4 låtar i veckan annars också. Både denna vecka och nästa. Sen kommer man ju få en till musikanalys imorgon som ska vara klar tills nästa tisdag. Sen ska man hinna öva lite bas till dom lektionerna också. När ska man hinna andas?!

Omkring 34 låtar på två veckor.
Visserligen fick jag lära mig 40 låtar på en vecka med två rep förut när jag vickade åt en kille som skulle spela på en skidort. Visserligen gick det väl sådär då, men jag genomförde det iaf. Det här ska nog gå bra.

Dock får nog mitt kollage "My retarded sister" vänta ett slag. Håll ut.

För att bryta loss från tidigare tämligen trista inlägg kontrar jag härmed med något betydligt mer upplyftande, både för egen och andras vinning.
Jag väljer att börja inlägget likt följande:

Jag tror jag dör. Att jag kunnat missa världens kanske roligaste djur. Hyenan.

Låt mig förklara.

Hyenehonan är det som står i fokus. Detta komikens djur. Allt det roliga ligger i könsorganet (precis som hos människor). Jag fick alldeles nyss veta från Linus att hyenehonan har ett ytters underhållande kön. Framförallt dess klitoris.
Låt mig citera wikipedia:
"Honans klitoris är så stor att den kan tas för en penis"

HUR KUL ÄR INTE DET?
Jag får ursäkta min barnsliga humor, men detta, mina damer och herrar, är hysteriskt kul. Men det slutar inte där..
Denna kallas även "pseudo-penis"!
OCH VÄNTA! DET KOMMER MER!
Honans barn kan vid födsel förolyckas pga att navelsträngen är kortare än klittan och de dör därför på vägen ut! DOM FÖDER UR SIN PSEUDO-KUK!

Såhär ser den ut:




*Pust* *Flämt*
Så. Nu har jag fått det ur mig. Jag beklagar att ni fick se denna sida av mig. Jag är betydligt mer sofistikerad och vuxen än såhär.
... men erkänn att det var väldigt roligt.

Svaret blev "KILL THAT SAVAGE BEAST!"

Jag tänkte inte bli alldeles för mörk och trist. Jag nöjer mig med att säga att den plågsamma väntetiden är över och oklarheterna numera är ganska klara. Det blev inte mer. Jag fortsätter mitt lilla äventyr sin bytesvara. Näe.. nu var jag lite väl hård. Det finns ju förklaringar till allt. Det är säkert ganska självklart egentligen, bara att jag känner mig lite värdelös som levnadspartner för tillfället.
Tur att jag har Ahlgrens bilar och lite energidryck i alla fall.

Onämnd person behöver inte känna sig ondskefull och taskig om denne läser det här. I'll find a way to get over it. Du har mycket att stå i som det är.
Hoppas bara att du gjorde rätt..

Nu tänkte jag passa på att presentera min käre far. Han heter Christer Sund. Han är en helt fantastisk far. Alltid ett tokigt spratt i bakfickan. Vid kvällstid efter middagen på helgerna kan han se ut såhär:



Han är en bra far..

Kul grej.

Christian sitter och skiter efter maten. Plötsligt börjar han asgarva vilket hörs ut till köket där jag och Adam sitter och filosoferar. Christian har tagit med sig sin laptop in på toaletten och sitter och lyssnar på "Mother" med Danzig. Det roliga var (ropar han från badrummet) att hans bajskorvar lät som en koklocka i takt till låten.

Livet går vidare i Technodromen, Mariebergsvägen 49, NYKÖPING.

Min kropp befinner sig nu åter igen i Technodromens varma sköte. Det känns bra. Kanske mest för att den helt otrolige Lepravik har varit i farten och fyllestädat. Massor med kärlek från oss. Vi förtjänar det inte!
Men för guds skull.. sluta inte!

Hur som haver så känns det fint att vara på plats igen. Jag möttes av två kära vapendragare (ja, jag föredrar att kalla dom det) i tv-soffan samt ett gäng nya dekorationer på väggen i vardagsrummet. Bilder återfinnes inom kort. Även att tillägga är att jag snart kommer att publicera ett kollage vid namn "My retarded sister". Hon är bäst.

Nu ska jag bara packa upp allt, byta sängkläder (vilket jag inte gjort sen.. jag.. flyttade in..) och hoppa isäng. Det ska klivas upp imorgon och hoppa till skolan. Det kommer bli toppklass. Vi har ju en toppklass.

Bilder från Norrhoga kommer också sen.. orka nu y0.

Godnatt.