ApanDenOnde

Aaah.. Då va julen slut. Det var ju iofs ett tag sen det var julafton, men nu först känner jag ändå att julen är slut. Jag fick inget slavskepp iår, men jag är ganska glad ändå. Jag fick däremot en massa böcker. Jag läser aldrig böcker. Jag undrar vad dom försöker säga. Att jag ska börja läsa böcker? Jag har inte tid för böcker.. jag har flickvän och musikutbildning samt lägenhet att sköta!

För bara en liten stund sedan kom pappa upp och bad mig bränna en skiva med dödsmetall åt en stackars grabb på sjukhuset. Han gillade tydligen sånt. Jag känner mig ädel som hjälper till. Jag är en god människa. Jag är Jesus! Eller.. är det att häda? Beatles sa att dom var större än Jesus..
Jag snackar så jävla mycket skit just nu.

Hur som helst..
För första gången så har jag längtat mer till nyår än julafton. Nyår, som annars bara inneburit alkohol och fest, har nu en helt ny innebörd. Jag ska ju fan åka och hälsa på min Benny i Nyköping! Jag känner mig löjligt kär och jag förstår att Henrik tror att jag blivit bög (och nej personen heter inte Benny egentligen utan jag kallar min Jenny för Benny.. deal with it) men fan.. det är en sjuka känslor jag har för den här varelsen jag kallar Benny.
Jag lovar dock att jag inte ska tråka ut er med att bara skriva om henne i resten av mitt liv. Det är bara det att hon är det enda jag tänker på nu för tiden så jag har lite svårt att hitta något annat att skriva om.

Jag va tomte den här julen för första gången i mitt liv. Det var spännande.
Titta. Redan något som inte handlar om kärlekslivet.

Tjah

Egentligen borde man skämmas. Vi är så idylliska i våran familj att man kan kräkas. Hela familjen samlas för att dricka glögg och klä granen till julmusik. Pappa sätter upp stjärnan under resterande familjs beundran och vi ler alla tills kindbenen spricker.
Vafan är det om?
Men jag gillar det starkt! Det är så det ska vara! Visserligen gör vi detta med glimten i ögat (som tur är), men det känns ändå lite som något man bör göra. Nu är det så juligt i familjen Sunds stuga att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
För att reta alla läsare ska jag nu publicera årets gran.
(Notera gärna att julklapparna kommer att vara på plats först imorgon. Det är inte tomt där i vanliga fall!)



Lägg även märke till pianot i bakgrunden. Bidrar det inte lite till det där lilla extra? Mamma ska spela lite julsånger på julafton med dottern på andrastämman. Jovisst fan.

Jag avstår bloggande imorgon pga helgledigt, så...

En riktigt GOD JUL på er allesammans!

Idag var jag in till vår kära stad Hudiksvall för lite julklappsköpande. Dra åt helvete va mycket bilar det var. Jag tappade sugen för allt som har med jul att göra! När man tänker lite närmare på saken så är julen den sjukaste tiden på året. Nu är det ju redan en massa smarta människor som kommit på det här, men vafan är det frågan om? Man ska mysa och ha det fint på julen! Vill man ha en traditionell jul med släkt och vänner och julgran och skinkfan och faktiskt tycker att det är mysigt kan man ju få ha det, men om man bara tycker att det är stressigt och jobbigt kan man ju lika gärna skita i det!
Jag ska ha det mysig. Jag ska ha gran och tomte och glögg och släkt och paket och Kalle Anka. Jag vill ha det för att det är så mysigt med traditioner. Inte för att det MÅSTE vara så, utan för att det måste vara så och för att jag VILL ha det så för att det är MYSIGT.

Nej. Nu vill jag inte klaga. Jag tänkte egentligen inte diskutera julen.
Jag tänkte diskutera kvällen. Den har varit sinnessjuk.

Lina (syrrans barndomsvän) var på besök med sin pojkvän. Han är en galet rolig människa. Vi verkar ha något gemensamt för mestadels av fikandet med glögg och diverse gick ut på ett ständigt gapflabb. Jag vet egentligen inte vad det handlade om, men skratta gjorde vi.
Han drog upp ett internskämt som han haft med sina vänner som handlade om en man som jobbar vid en sågklinga och får huvudet söndersågat på olika vis. Han hette Ful-och-utanför-Janne. En sjukt kul grej!

Just ja. Olof blev påbackad av en tant på Hemköpsparkeringen idag. Han stod stilla länge pga kö på parkeringen och helt plötsligt backade tanten rakt ut från sin plats utan att se sig för och rakt in i Olofs bil. Också helt sjuk grej. Vem ser sig inte bakåt när man backar ut från en parkeringsplats på en stor parkering?
Hon sa att hon va stressad.
Julefrid.

Jag är HEMMA!

Äntligen. Det är så otroligt skönt att kliva in genom dörren och mötas av hemmets dofter. Hemmets kärlek och värme. Det hem där jag växt upp och karvats till den jag är. Här är jag verkligen ingen annan än jag.
Min far står och potar ihop, på begäran, min favoriträtt (stuvade makaroner och falukorv) och det osar av de underbaraste av dofter. Min syster springer fram och kramar mig välkommen och jag vet inte vart jag ska ta vägen av allt välmående.
Ja ja. Nu ska jag väl inte bli för salig. Men det känndes bra gött att komma hem!

Det finns ju såklart baksidor med att åka bort från Nyköping. Jag åker ju även bort från min Benny.. det är riktigt tråkigt. Vi brukar vara ihoplimmade om dagarna i vanliga fall. En natt ifrån varandra kan kännas ensam. Nu snackar vi dagar! :O Kanske låter lite larvigt, men har man så pass nyligen hittat den person som det bara känns bäst med så blir det ganska jobbigt att vara ifrån varandra. Jag ska dock åka ner och fira nyår i Nyköping med Benny och Adam. Det kommer bli sjukt kul!

Jag ska försöka vara mer aktiv på bloggen nu under lovet.
Men först vädret.



Vy från ytterdörren á la Norrhoga...

Vi hade en föreläsare som pratade om hur man kan gå till väga när man gör låtar. Han pratade och visade hur han brukade göra. När jag säger "göra låtar" menar jag instrumentalt. Text är ju lite svårt att instruera.

Hur som haver så är detta vad jag fick antecknat under lektionen med hjälp av min fru Jenny.

För att återkomma till pepparkaksbaket så skall jag nu bjuda på lite bilder som beskriver hur det hela gick till.

Vi började förstås med ett glas whiskey var. Jag drack mitt till en tallrik ravioli, som för övrigt inte var så gott ihop. När vi väl kommit igång med själva planeringen hur det skulle gå till med konstruktionen blev det genast problem. Hur gör man en pepparkaka kupad?

Här följer nu instruktionsblanketten
Hur man bygger en dödsstjärna av pepparkaksdeg och whiskey

Jo.. man börjar med en sån här:



Detta är då dödsstjärnans första steg.
Linus påbörjan arbetet med ett stadigt tag om byggmaterialen:



Nästa steg blir att göra själva "rundheten" kring "skelettet". Enkel match. Man tager ett stycke finkvalitétsaluminiumfolie och gör en perfekt kupa och placerar denne på kartongbitarna likt nedan:



Öhm.. ja nu är det bara att baka själva degen!
Med mästerlig perfektion knådar här Linus det som skall bli själva väggarna. Det krävs omänsklig fingerfärdighet och koncentration samt en ofattbar mängd Red Label:

(Notera gärna vad vi använde som kavel. Ganska viktig detalj i själva byggandet)


Nu applicerar man bara degen runt formen och får, vad vi professionella rymstationstillverkare kallar, en felfri dösstjärnevägg:



... Ehm.. alltså.. det blev lite..
Hur som helst så börjar vi nu närma oss ett slutresultat. Det ska in i ugnen för att hårdna och sen är det bara överdelen kvar som sedan svetsas samman med vad vi ser på bilden nedan som då är kreationen ovan fast stelnad.. ja..



Hur enkelt som helst! Eftersom det här är en instruktionsblankett så har vi redan en andra halva färdig och jag visar nu det färdiga resultatet av sammansvetsningen och låter känslan av "ett väl utfört arbete" tala för sig själv.

Här har vi Dödsstjärnan:



.... Ja ok det blev inte riktigt som vi hade föreställt oss! Det är en sjukt ful jävla dödsstjärna. Men vi hade så jävla kul när vi gjorde den så det gör inget. I nuläget är detta mästerverk fördelat i smulor då Linus fick den brilljanta idén att flytta tingesten under en tyngre berusning natten till lördag. Tack för den.

Jag avlsutar undervisningen med en bild, som lätt kan sammanfatta dagen efter. Med dom orden tackar jag för mig och hoppas att även du kan ge dig i kast med uppgiften i fråga.

Lycka till!



I regn och kyla kan inte ens en uppdrucken flaska Red Label rädda dig..

Ja gott folk. Jag antar att det undrats mycket kring mitt fnissande och hemlighetsfullhet i tidigare inlägg. Ni slipper vänta mer för den fantastiska nyheten är...

Apan har hittat sin Benny!

Mer exakt har alltså jag gått och blivit lite kär.. i en kvinna! Jo tack!
På min blogg går hon under namnet "Lepravik herself", men i verkliga livet heter hon inget mindre än Jenny Ledenvik och hon råkar gå i samma klass som mig! Om jag skriver Benny ibland så menar jag Jenny, om ni undrar. Det är praktiskt taget det enda jag kalla henne nu för tiden. Konstigt? Du kan va konstig.
Jag har faktiskt lite svårt att uttrycka mig i ord hur bra det känns så jag låter helt enkelt bli. Ni får bara fatta att jag är lycklig!

Just ja. Hon ser ut såhär när man spelar banjo för henne:



Jag ville bara säga det..

Jag får be att ursäkta ett visst uppehåll i bloggandet. Det har blivit lite att göra och Adam har snott min kabel till mobilen där jag har bilderna.. sen har jag även haft fullt upp med en annan grej.. hihi!

NYFIKEN I EN STRUT?

Jo tack.

Men jag kan avslöja i övrigt att livet rullar på som på räls och allt är bara tipptopp! Håller på med soulprojektet nu i två veckor (uppspel nästa torsdag.. eller onsdag?) och har samtidigt en massa föreläsningar från olika musikfolk som STIM och Svenska Musikerförbundet och sånt.

Våran ensamblegrupp heter f.ö. Den Svagt Gravallvarlige Leif.

Ett mer detaljerat inlägg om livet och pepparkaksbaket kommer snarast!

Ok.. liten teaser för kommande blogginlägg:

Jag och Linus är nu i full gång med att dricka whiskey och baka en pepparkaksdödsstjärna.. i 3D. Bilder samt närmare, och mer detaljerat, berättat om hur det gick till kommer att återfinnas inom kort.

May the Leif be with us..