ApanDenOnde

Åter igen får jag be om ursäkt för slapphet i bloggandet. Inte konstigt att jag börjat tappa läsare.
Jag får skylla mig själv som går och blir kär.
Förlåt. Det var inte meningen.

Igår spelade jag med Tre Ögon i Bäcken igen för första gången på evigheter. Dock var varken Joe eller Zacco med, men Anders, Michael och jag klarade oss jävligt bra ändå! Det va Ove (Michaels mammas man) som fyllde 50 och vi var en del av underhållningen. Gick fint som rallarsnus! Jag och Anders gick och la oss lite tidigare än resterade festmedlemmar pga bilkörning följande morgon, men Michael själv kom hem vid 9-tiden på morgonen. Go Gnarp!

De övriga dagarna som jag inte skrivit något har jag varit med Jenny mestadels. Vi har spelat en massa Zelda (när jag säger "vi" så menar jag "jag". Fast det är ändå vi på något vis.. hon och syrran tittar på. Det är gemenskap.. jag lovar!) och gosat på ganska rejält i 5 dagar. Jag har även lekt med min käre vän Christian. Han tittade förbi på skoter för nån dag sen. Det va spännande. Då fick jag tillbaka norrlandskänslan som vagt förmildrats lite där nere i Nypan.

Hur som helst så börjar nu lovet streta mot sitt slut. Jag åker hem till den kära Technodromen imorgon! Jag längtar faktiskt, tro det eller ej. Mycket beror det väl kanske på att man saknar alla där nere, och kanske för att lägenheten faktiskt är städad och ren som en advokatfrilla numera (allt tack vare min fantastiska kvinna). Dock känns det ändå som om det är något mer som lockar. Det är något med den där lägenheten. Jag tror den har ett eget liv.
I skolan kommer nu 70-talet efter lovet. Det ryktas även om reggaeprojekt. Spännande!

Nu ska jag skärpa mig på riktigt.
Apan Den Onde får ej negleras!
.. kan man säga neglera? Det låter som något slags byggmaterial man använder i Afrika.. "Negerlera". Eller? Förlåt.. så får man ju inte säga..

Tjah